Sponsorer:  Larm Assistans, LottiP, Vidéa, Städpoolen, Silf Sponsorer: Larm Assistans, LottiP, Vidéa, Städpoolen, Silf

"Bike for Meetings"

Cykelresan Stockholm-Rom, 260 mil började den 1 juni 2011 kl 0600 från Rörstrandsgatan i Stockholm. Huvudsyftet med resan var att genomföra en fysisk utmaning modell större. Ett viktigt delsyfte är planerade och spontana möten längs vägen för att tala möteskultur. Bra landsvägsracer, minimal packning, bekväma hotell och god mat var melodin. Soloåkning förutom sällskap med två cyklister första dagen samt fyra dagar tillsammans med Victor Broido, en stark bergsget över Alperna.

Resrutt
01 juni Stockholm-Norrköping, 17 mil
02 juni Hultsfred, 13 mil
03 juni Växjö, 11 mil
04 juni Ystad, 19 mil (nattfärja till Polen)
05 juni Templin, 16 mil (strax norr Berlin)
06 juni Krausnick, 10 mil (Tropical Islands)
07 juni Dresden, 14 mil
08 juni Prag, 14 mil (Radisson Blu Hotel)
09 juni vilodag
10 juni Pisek, 11 mil
11 juni Linz, 13 mil
12 juni Hoentauen, 14 mil
13 juni Villach, 15 mil
14 juni Udinese, 12 mil
15 juni Venedig, 14 mil
16 juni Bologna, 16 mil
17 juni Florens, 11 mil
18 juni Bolsena, 18 mil
19 juni Rom, 10 mil (Cavalieri Hotel)

Sponsorer
Larm Assistans
Vidéa
LottiP
Städpoolen
Silf

Dagblogg


Dag 1, Stockholm-Norrköping 18 mil
Start från Rörstrandsgatan kl 0600.  All utrustning på plats trodde jag. Vid ett första fikastopp nere vid vattnet i Botkyrka ringer hustrun Lotti och säger att plånboken är glömd på nattduksbordet! Aj aj inte bra! Men jag slipper vända hem! Lotti är vänlig och tar pendeln till Södertälje där vi stämmer träff. Jag lägger genast in en  rutin att alltid dubbelkolla det viktigaste i utrustningen: GPS, Iphone, Plånbok!
Gott sällskap av två vänner från starten. Efter Södertälje solocykling mot Norrköping. Jag har landställe strax söder om Trosa. Där har jag bestämt träff med en granne på landet som följer med några kilometer på en gammal Monark treväxlad cykel. I Nyköping efterlängtad lunchdepå med gott sällskap av en kusin i trakten.  Hungern kommer snabbt med förbrukning av många kalorier. I snitt sex tusen per dag. Lätt motvind och efter Jönåker väljer jag den finare men något längre vägen förbi Kolmården ner till Bråviken och slutmålet Norrköping Best Western Hotel.  Under de sista två-tre milen för dagen börjar det kännas rejält i ben och vänster knä. Hur ska det här gå? Det är ju bara första dagen. Möte med eventbolag i Norrköping. Talar olika typer av underhållning på möten. Efter halvliggande middag somnar jag snabbt i bekväm säng, ordentligt trött!


Dag 2, Norrköping-Hultsfred, 11mil
Helt själv tidig morgon på slingrande mindre skogsvägar förbi sjöar, betesmarker via Björsäter till Åtvidaberg.  Får tips om frukost på församlingshemmet, granne med anrika Kopparvallen. Blir generöst bjuden på framdukad buffet. Motigare väg 134 via lunch på Café Columbia. Hellre lite längre slingrande vägar än dessa oändliga raksträckor med lastbilar som dundrar förbi. I Vimmerby träffar jag Bosse som är redaktör på Vimmerby Tidning, han tar några bilder och ställer frågor för en artikel om cykelutmaningen och möten längs vägen. Hultsfred lever upp under festivalen i juli som regisseras av ett tyskt företag, som tagit över efter konkursen förra året.  Nu är det mer en sömndrucken småstad med största attraktion i smalspåriga järnvägen. Sover på Palace Hotel nere vid stationen.  

Dag 3, Hultsfred-Växjö, 10 mil
Kortare sträckning denna dag tre för att ha tid med ett planerat möte och middag hos bekanta i Växjö. Höjdmätaren visar på 280m strax efter Målilla, en blygsam höjd jämfört med vad som komma skall. Jag stannar på toppen och beundrar utsikten över småländska höglandet. Vila och lunch i Åseda, träff med lokalbefolkning. Fortsatt ont i knät i slutet av dagen. Skön behandling med massage i Växjö innan middag hemma hos bekanta och planering av ett jobb.

 

Dag 4, Växjö-Ystad, 20 mil
Resans längsta sträckning. Uppe i ottan och besöker vattentornet strax söder Växjö. Tornet är byggd som en konkav kupol i höjden. Maffigt att stå mitt under och höra en kraftfull ekoklang av ljuden. Sköna nedförsbackar ut ur skogarna från Olofström och ner mot Bromölla och skånska slättlandet. Parallellt med vägen går en cykelväg strax norr om Bromölla. Genom snårig bokskog. Med viss vånda åker jag in på den. Skön stundvis utan trafik, men oförutsägbar med plötsliga gupp och håligheter. Återvänder till stora vägen. Känns som att många cykelleder är en bra ansats, men de måste absolut underhållas och ges en bra grund. Den tunna asfalten spricker lätt. Möte med chefen för rökeriet i Åhus. Framme vid kusten på sen eftermiddag. Skön vila med bastu och Jacuzzi på Ystad Saltsjöbad. Två timmar senare tar jag nattfärjan till Polen. Cykeln väl fastlåst i lastrummet, värdesaker vid huvudkudden.  Delar hytt med två polacker och en svensk som ska sommarjobba i Polen. Somnar bums.


Dag 5, Swinoujisce-Templin, 16 mil
Jag har redan valt väg i Polen. Snarast mot Tyskland! Vägarna i Polen för 23mm racerdäck är stundvis mycket dåliga. I Tyskland rena drömmen! Direkt efter ankomst 0750 i Swinoujscie, tar jag lokal gratisfärja i morgonrusningen över sundet. Gränsen är bara fem km bort. Även fast GPS.en har full koll på vägen låter jag mig vägledas av två unga polacker som cyklar till jobbet över gränsen ett stycke in i Tyskland.  Bagerierna har riktigt gott bröd i Tyskland. Jag låter mig frestas av allehanda godsaker på ett tidigt stopp i Anklam. På kuperade vägar får jag sedan sällskap av en fd proffscyklist som vänligen saktar av på träningsfarten och vi sällskapar i flera mil. När han tävlade som mest avverkade han 2 200 mil på ett år! Han tränar nu för Vättern Runt. Jag får flera gångbara tips, om att växla mycket, spara energi och ta det lugnt första timmen på morgonen. Undersköna vägar i Tyskland tar mig snabbt till Templin strax norr Berlin där jag hittar ett hotell nära centrum med frukost för 50 Euro natten.


Dag 6, Templin-Tropical Island, 14 mil
Startar tidigt på morgonen, får med ett frukostpaket som jag spänner upp på sadelväskan. Skönt med en första paus längs vägen vid nio-snåret. Kommer snabbt in i Berlin där Garmin letar fram till Brandenburger Tor.. Posering med cykeln. Stannar för på Potsdamer Platz, cyklar ner i Judemonumentet som minne över de sex miljoner judar som utrotades under andra världskriget.  Ryser till när jag är inne på caféet Donkin Donuts för att koppla upp mig på  Sidewalk Café. Cykeln som jag parkerade och låste inne i restaurangen på nedre våningen är helt plötsligt försvunnen! Detta får inte hända! Men puh, lugnar mig då personalen på eget initiativ burit ut den och parkerat den utanför dörren. Inga cyklar inne på caféet!
Eftermiddag med 30 graders värme och mycket dricka övergår till regn och åskskurar närmare etappmålet sex mil söder Berlin. Är det farligt för en cyklist vid blixtnedslag? Ja, alla öppna färdmedel ska man undvika. Så jag pinnar på sista biten snabbt till etappmålet, Tropical Island. Ett galet projekt! Ett stort jättetält, 380 m långt, 220m brett och 117m i takhöjd. Tropisk värme, regnskog, fantasifulla pooler, rutschbanor, bungalows och flera konstgjorda stränder. Ett semesterparadis  för kylslagna nordeuropéer. Jag tar in på ett tält vid konstgjorda stranden. Varmt, skräniga grannar och ingen vidare sömn för en trött cyklist.

Dag 7, Tropical Island-Dresden, 16 mil
Mer böljande landskap genom små byar, förbi mängder av vindkraftverk och solceller. Klar satsning på alternativ energi när Tyskland nu sagt nej till utbyggnad av kärnkraft. Skön cykling nedför in till Dresden, som är en vacker stad där floden Elbe breder ut sig. Staden blev sönderbombad under andra världskriget och har sedan byggts upp igen. Väljer ett lugnare hotell strax utanför staden i riktning mot Tjeckien.

Dag 8, Dresden-Prag, 15 mil
Nu börjar cyklingen på allvar! Först tidig morgon motströms längs Elbes slingrade natursköna flodfåra. Efter  tjeckiska gränsen visar GPS:en klättringar in i höglandskapet. Kommer efter mödosamma sämre vägar upp till 800m. Det böljar ordentligt sista biten till lång nedförsbacke mot Vltava floden och stadskärnan i Prag.  Framme på utsatt tid vid Radisson Blu Hotel kl 1600. Där möter fru Lotti upp med kramar och champagne. Fast bara en halv flaska, jag har ju ”bara” hunnit halvvägs!

Dag 9, Vilodag i Prag
Välbehövlig vila, umgänge och tvätt av kläder. Jag orkar med en liten lätt promenad i centrala delarna, över Karlsbron och in på berömda Café Slavia. Försöker äta ikapp alla kalorier som rusat iväg senaste dagarna.
Ryggen och rumpan har ingen som helst värk efter åtta dagar på cyklen. Däremot har jag klar träningsvärk i benen och i sluttampen på varje dag har det fortsatt känts ont i vänster knä.  


Dag 10 Prag-Pisek, 12 mil
Jag är på hugget för att målinriktat fortsätta efter tidtabell. Jag har målet i Rom framför mig. Men först tajma en tid i Österrike för att möta upp min vän Victor som blir mitt goda sällskap över Alperna. Jag tror på att ha fasta tider med ungefärliga etappmål och distanser per dag. Det ger både en kick att starta upp dagen enligt plan och en härlig känsla att klara av hela etappmålet.
Solen steker på i ca 30 grader, vägarna i södra Tjeckien är helt OK, men det gäller att se upp. Helt plötsligt har asfalten krackelerat! Träffar på ett holländskt par som cyklar genom Europa till Wien. De campar och berättar att de många gånger är oense om vägvalet. Nästa gång ska de cykla med en GPS. De tar det lugnt, stannar  mycket och avverkar ca fyra mil per dag.
Tidig eftermiddag framme i Pisek med anor från medeltiden. Hamnar mitt i pingstfirandet med verkligen all befolkning man ur huse. Kommer inte fram med cykeln! Får leda den i centrum och hittar snabbt ett hotell för natten. Vilan i Prag gjorde susen. Det onda i knät har försvunnit.


Dag 11 Pisek-Linz, 14 mil
Ett gott sällskap på resan är GPSen, speciellt vid raksträckor och mindre spännande natur. Då kan alla finesser göra att tiden går fortare. Annars är det förstås skönt att cykla i sin egen kupa och bara vara.
I södra Tjeckien är jag glad att jag väljer lunch i Cesky Krumlov. Stadens historiska delar är upptagna av Unesco som världsarv och har över 300 skyddande byggnader från medeltiden. En av Östeuropas vackraste småstäder.
Från gränsen i till Österrike och under fem mil till Linz regnar det. Fortsätter med enbart korta cykelbyxor och har på en regnjacka ”Windstopper” Jag orienterar mig till Rezidor Hotel Park Inn. Dumt nog rullar jag medans jag samtidigt ställer in adressen. Kommer för nära en trottoar och faller. Hinner ta emot mig men skrubbar upp ett sår på höften och styret får en smäll. Ropar instinktivt, utan att adressera någon, jag är okey!


Dag 12 Linz-Hohentauern, 14 mil
Den i särklass tuffaste dagen!
Victor Broido, min svåger har kommit med morgontåget från Genéve där han bor till vardags.
Kul med sällskap. Dels socialt, dels bra att växelvis dra och kunna ligga bakom när det är slätt mark. I kuperad terräng har vi längre avstånd mellan oss. Vi är överens om sträckningen och låter GPS-en visa vägen mot Alperna. Fortsatt regn och ibland vräker det ner. Men det hindrar oss inte att oförtrutet trampa vidare.  Men det går inte fort. Varsamhet nedför, minns bussolyckan i Stockholm! Håller avstånd. Tar vägen via Steyr, det klarnar upp, passerar två nationalparker och har två klättringar över 1000m i benen när vi på sen eftermiddag antar utmaningen, en stigning från 300m till 1247m under åtta km. Pustar och stönar. Peppar varandra och lita på att det var skönt med en kall öl på terrassen i skidorten Hohentauern. Vi tar in på närmaste hotell, stor wienerschnitzel och somnar ovaggade.

Dag 13 Hohentauern-Arnoldstein, 18 mil
Dagen börjar kl 0730 med 25 km nedför i underskön alpmiljö. Snöklädda toppar, rustika alpstugor, kor, getter på grönbeten och bra småvägar med lite trafik. Ett eldorado för en cyklist.
Passerar Pöls, Friesach, Strachburg och av bara farten undviker vi trista Villach och tar några mil till för ett mindre hotell i Arnoldstein, nära gränsen till Italien.

Dag 14 Arnoldstein-Portogruaro, 16 mil
Den mest omväxlande etappen!
I Italien sopas cykelbanorna fina när vi vinklar av upp mot Slovenien och topparna runt Kranjska Gora. Skidorten
där Ingemar Stenmark firat flera triumfer i slalom. Betagande vacker natur med majestätiska toppar, kristallklart vatten i sjöar, fall och vattendrag.  Serpentinvägar avlöser varandra. Efter flera kämpiga klättringar ibland ståendes på lägsta växeln kommer en av resans höjdpunkter, belöningen med fyra mil, 40 km nedförsbacke in i Italien igen. Yippiee! Pumpbromsar och det bara rullar och rullar! Lunchen i Udine med panini, en liten birra, gelato och cappuchino smakar gudomligt!
I stort sett varje by i Italien av självaktning har en cykelverkstad, så strax utanför Udine, när cykeln ett tag har knakat till i trampvredet, är det välbehövligt servicestopp. Fix av tramporna, ny kedjeolja, justering av växlar och bromsklossar. Sedan är den som ny! Vi växeldrar i 35km/tim dagens avslutande fem mil till kusten och vackra lilla staden Portogruaro för att avnjuta sn god middag med ett glas vin.  

 

Dag 15 Portogruaro-Adria, 14 mil
Po-slätten med sina milsvida majs- och risfält ger en helt annan cykling. Högre tempo och snabbare cykling. Samtidigt utrymme till flera pauser under dagen. Vi cyklar snabbt in till Venedig, som är slutdestination för Victor. Jag tackar honom för umgänge och draghjälp. Efter lunch och båttur pinnar jag vidare över Venedigbron och med hög fart längs kusten till Adria. En liten sömning småstad mitt bland odlingarna i det enorma Po-deltat. Jag har sällskap under middagen av bror Harald och fru Susanne som kommit med bil från Sverige. De har följt resan via Facebook och överraskar glatt.
 
Dag 16 Adria-Bologna, 11 mil
Den tid jag hade tjänat in med Victor tappade jag bort genom sen kväll i Adria. Unnar mig sovmorgon med avfärd vid nio-tiden. Snabbt hög värme runt 35 grader. Det fläktar gott. Ett historiskt stopp i Ferrara och tidig eftermiddag i Bologna. Skönt att ta en glass och sträcka ut benen. Många gågator, mycket folkliv och atmosfär med Europas äldsta universitet. Jag förstår dem som tycker om staden. 

Dag 17 Bologna-Florens, 11 mil
Klättringarna upp över Apenninerna börjar direkt efter stadsgränsen. Det går lätt. Faktum är att kroppen nu bara blivit allt starkare och inte alls så sliten som jag först hade trott. Det är tydligt att man klarar mer än man tror. Vid ett tillfälle på en kort sidoväg stod en skylt med 16% lutning uppför. Jag som i Alperna ”bara” hade klättrat i 14% lutning. Klart jag måste pröva den branta stigningen i några 100 meter och sen tillbaka. Man blir visst lite galen av att cykla långt. Väg 65 är det som gäller, upp över 900 möh, genom sköna bergsbyar och ner till Florens.
Jag får sällskap under kvällen av pappa Berndt med sin sambo Petra. De har kommit med bil från flygplatsen i Bergamo. Florens är en mycket vacker kulturstad men med på tok för många mopeder och allt för många turistgrupper nu i semestermånaden juni.


Dag 18 Florens-Bolsena, 18 mil
Den vackraste etappen. Upp och ner på böljande vägar i natursköna vindistriktet Chianti i regionen Toscana. Vingårdarna avlöser varandra och jag sällskapar med många andra cyklister. Lunch i Siena 48km söder Florens.
Visst, det börjar kännas i benen och kroppen ömmar, konstigt vore det annars! Men nu är det inte långt kvar. Några fina stopp längs vägen bland annat i medeltida staden San Quirico d´Orcia. Stundtals är det tuff motvind som gör att dagen blir lång. Med allt mer sinande krafter övernattning i Bolsena, vackert belägen vid Lago di Bolsena.

 

Dag 19 Bolsena-Rom, 11 mil
Det var inga problem att stiga upp denna, den sista dagen på etappen. Jag hade planerat och förmedlat till nära och kära ankomst kl 1400 i Rom. Det ville jag hålla. Jag hade inte granskat topografin den sista etappen så jag får skylla mig själv att jag valde en onödig stigning efter Viterbo från 200m till 850m innan jag fick invisning på vägar utför mot Rom. Vilken skön känsla, efter totalt 266 mil från Stockholm, att rulla in i Rom, hitta fram till hotellet, mottagningskommittén familjen och en stor flaska champagne att skåla med. Ankomst 13.55!